Av biträdande jurist Hillevi Dahlin Kretz

 

Konflikt och försoning är en relativt ny konfliktlösningsmetod för föräldrar som har hamnat i tvist om vårdnad, boende eller umgänge. Modellen erbjuds enbart i vissa tingsrätter.

I konflikt och försoning närvarar en familjerättssekreterare vid den muntliga förberedelsen i tingsrätten och delar med sig av sin kunskap och erfarenhet av att lösa familjekonflikter i syfte att få föräldrarna att nå varaktiga överenskommelser till barnets bästa.

Konflikt och försoning kan initieras av tingsrätten, familjerätten eller föräldern själv. Metoden lämpar sig sällan för fall med inslag av missbruk, våld, hot, skyddsbehov, psykisk ohälsa eller liknande omständigheter som utgör riskfaktorer för barnet.

Handläggningen går till så att föräldrarna förväntas nå tillfälliga överenskommelser som sedan prövas och utvärderas under flera muntliga förberedelser. Ombuden placeras längst ut och parterna bredvid varandra för att markera ombudens mer tillbaka dragna roll och för att uppmuntra parterna att försöka närma sig varandra. Det är istället föräldrarna som förväntas vara aktiva i samtalet.

Man har rätt att tacka nej till konflikt och försoning och istället använda sig av den ordinarie handläggningsmetoden/processen. Det krävs alltså ett samtycke från båda föräldrarna för att målet ska kunna handläggas enligt modellen.

Konflikt och försoning avslutas genom en slutlig överenskommelse som kan befästas i dom eller genom att övergå till traditionell handläggning om parterna inte når samförstånd.

Fördelen med konflikt och försoning är att mindre fokus läggs på föräldrarnas konflikt samtidigt som barnets situation betonas. Detta minskar risken att föräldrarnas konflikt cementeras eller förvärras jämfört med traditionell handläggning.

Nackdelen med konflikt och försoning är att föräldrarna kan känna sig tvingade att använda sig av modellen för inte framstå som samarbetsovillig eller når överenskommelser som de egentligen inte anser är till barnets bästa.

Det kan också bli så att processen blir längre om man först försöker med konflikt och försoning som sedan strandar. Ett annat problem är att Familjerätten inte lämnar in en så kallad upplysning till tingsrätten inför den muntliga förberedelsen vid konflikt och försoning, eftersom de är på plats i rätten. Detta innebär att familjerätten inte pratar med barnet inför det första mötet. Barnets vilja är då okänd för tingsrätten. Detta blir negativt om den första muntliga förberedelsen inte leder till en överenskommelse. I sådana fall är konflikt och försoning över, målet övergår till vanlig handläggning och leder till att tingsrätten ska fatta ett interimistiskt beslut utan vetskap om barnets vilja. T ex om hos vem barnet ska bo fram till målet blir slutligt avgjort. Man behöver därför noggrant tänka igenom och fundera på om konflikt och försoning är rätt handläggning i det enskilda fallet.