Fråga: Jag har en hemmavarande son som är 11 år Jag är skild från barnets andra förälder sedan 3 år tillbaka. Jag har tagit huvudansvaret om sonen sedan separationen och jag är nu i behov av ensam vårdnad om min son. Barnets andra förälder har bott utomlands i perioder och samarbetet har blivit allt sämre. Behöver jag ansöka m stämning vid tingsrätten för att få ensam vårdnad eller kan man göra på något annat sätt? Hur mycket lyssnar myndigheter och domstol på vad barnet vill?

Svar: Hej och tack för din fråga! Jag tänkte först reda ut skillnaderna i hur man går till väga när det gäller att ändra till gemensam vårdnad eller att ändra till ensam vårdnad.

Att ändra från ensam vårdnad till gemensam vårdnad är okomplicerat och görs enklast genom att båda föräldrarna skriver under en anmälan om gemensam vårdnad till Skatteverket. Kravet är att barnet ska vara folkbokfört i Sverige och att beslut i vårdnadsfrågan om barnet inte har meddelats tidigare. Ett annat alternativ är att avtala om gemensam vårdnad på Familjerätten. För att det ska bli juridiskt giltigt måste socialnämnden godkänna avtalet. Även domstolen kan ändra vårdnaden till gemensam men om båda parter är överens och uppfyller kraven ovan så är det onödigt att gå den rättsliga vägen.

Det är något mer komplicerat att ändra från gemensam vårdnad till ensam vårdnad som frågeställaren ovan undrar över. Först och främst är det oftast jobbigare rent känslomässigt då man som föräldrar oftast inte är överens om ändringen till ensam vårdnad. Om man är överens kan man som ovan vända sig till Familjerätten och upprätta ett skriftligt avtal om ensam vårdnad som sedan godkänns av socialnämnden. Avtalet om ensam vårdnad till en av föräldrarna ska godkännas om det är till barnets bästa. Om man inte är överens bör man i fösta hand ansöka om samarbetssamtal på Familjerätten för att om möjligt bli överens i vårdnadsfrågan. Fungerar inte det är det tyvärr bara den rättsliga vägen som återstår.

Även om det går så långt att man behöver kontakta en advokat och tvisten hamnar i domstol finns det fortfarande dörrar öppna för att få hjälp att komma fram till en lämplig lösning utan att domstolen bestämmer. Det finns bland annat möjlighet att få hjälp av en medlare som utses av tingsrätten och vid flera tingsrätter används även en metod som heter ”konflikt och försoning”. Både konfliktlösning i form av medling och konflikt och försoning går ut på att föräldrarna har en mer aktiv roll och att processen anpassas mer efter parternas och barnets specifikfika behov. Fördelen är att man undviker uppslitande utredningar och därmed att konflikten trappas upp. Fokus ligger istället på att parterna ska hitta ett gemensamt fokus på barnets behov och tillsammans, med hjälp av medlare eller under tingsrättens och familjerättens ledning, skapa hållbara lösningar för barnet. Det kan tilläggas att i mål om hot och våld är inte dessa alternativ lämpliga.

Barnets bästa ska vara avgörande i alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge och här är barnets egen vilja en viktig faktor. När barnet uppnått en viss ålder och mognad får barnets vilja stor betydelse för dessa frågor. Ett barn hörs inte personligen i domstolen om det inte föreligger särskilda skäl och barnet inte tar bedöms ta skada av det. Istället är det familjerätten som har i uppdrag att utreda barnets bästa och då ingår att prata med barnet. Tidigare var 12 år en uttrycklig gräns i lagstiftningen när man inte kunde verkställa ett umgänge mot barnets vilja. Idag finns inte den gränsen men 12-års åldern används ändå som en försiktig riktlinje. Är man över 12 år lägger domstolen definitivt vikt vid barnets vilja men det kan också ske om barnet är under 12 år och uppnått en viss mognad. Om domstolen uppfattar att den ena föräldern starkt påverkat barnets vilja får det dock betydelse för hur domstolen ska se på barnets vilja.Med den utgångspunkten kan man säga barnets perspektiv är oerhört viktigt och får nästintill avgörande betydelse från 12-13 års åldern om föräldrarna i övrigt är lämpliga. Dock ges barnets vilja större utrymme i frågor om boende och umgänge än i vårdnadsfrågan då barnet inte kan överblicka konsekvenserna av dess vilja i den frågan.

Från Göteborg Direkt 2021